Vetenskapliga råd om nackkragar
Nackkragens vara eller icke vara
Föreningen har genom åren fått många frågor om användning av nackkrage:
- Är det viktigt med nackkrage i akuta skedet efter en skada?
- Senare skede, om man inte blir bra, har kvarstående symtom?
- Har synen på användandet av nackkrage förändrats?
- Finns forskning om nyttan/icke nyttan av nackkrage efter olycka och prognos?
- Användning av krage i vardagen, hur ofta och hur länge, vad stämmer?
- Risk för att muskler förslappas eller hjälp i vardagslivet?
Kort svar
Tidigare rekommenderades mjuk krage vid nackbesvär efter lindrigt distorsionstrauma. Det finns dock ingen vetenskaplig evidens för nyttan av vare sig mjuk eller stel halskrage.
Trots detta finns skäl till att använda stel halskrage om sjukhistorien och undersökningsfynden i akutskedet ger misstanke om skada på stabiliserande strukturer, även vid normala radiologiska fynd. Vilka dessa fall är kan vara svårt att avgöra och kräver god erfarenhet av halsryggskador. Om anamnes och/eller klinisk undersökning ger misstankar om instabilitet kan det vara skäl att rekommendera stel krage. Det är inte visat att stel krage medför muskelförslappning och stelhet i efterförloppet.
Rekommendationer
Stel halskrage under minst sex veckor rekommenderas efter distorsionsvåld mot halsryggen för de fall där bilddiagnostiken har påvisat diskoligamentär skada, dvs. skada på kotmellanskiva och på ledband. Samma typ av krage bör användas i fyra veckor i fall där misstanke om diskoligamentär skada är stor, utifrån anamnes och kliniska fynd, även om den inte kan verifieras med gängse bilddiagnostiska metoder. En erfaren fysioterapeut kan vara av stort värde som medbedömare för att avgöra om indikation föreligger. Vid bedömning bör hänsyn tas till olycksförlopp, symtomutveckling efter trauma, noggrant lokal- och neurologstatus. Följande omständigheter kan tala för användning av stel krage:
- Smärtdebut: oftast akut; dock kan andra uppenbara skador avleda uppmärksamheten.
- Hög smärtnivå.
- Smärtlokalisation: (djup, centralt eller paracervikalt, dvs. vid sidan av kotpelaren).
- Känsla av instabilitet (huvudet känns ”löst”, ”tungt”, ”instabilt”, ”på en pinne”).
- Parestesier (onormala hudkänselförnimmelser), svaghet, balansrubbning (även övergående).
- Smärtutstrålning interskapulärt (mellan skulderbladen), kraniellt (upp mot huvudet).
- Hållning: onormal huvudposition – vridet eller lutande huvud – torticollis.
- Svullnad, hematom (blåmärke) eller hudmärken i nacke/hals eller mellanrumsökning interspinalt (mellan taggutskotten).
- Palpationsömhet interspinalt eller över processus spinosus (taggutskotten).
Nedan finner ni länken till en mer utförlig redovisning av vad ett distorsionsvåld mot halsryggen kan medföra, varför även ett till synes lindrigt våld i vissa fall kan ge långvariga och svåra besvär och vad som krävs för optimal diagnostik.
För NRH Trauma Riks 2026-03-15 Nackkragens vara eller icke vara av Malin Lindh och Olle Bunketorp.
Slutsatser
Det finns ingen vetenskaplig evidens för långtidsnytta av mjuk halskrage.
God vetenskaplig evidens saknas för nyttan av stel krage efter till synes lindrigt distorsionsvåld mot halsryggen. Två större, prospektiva och randomiserade studier har på likartat sätt, men med motsägande resultat, undersökt effekten av stel krage. Behandlingstiden var dock olika; två respektive fyra veckor. Skillnaden i resultat mellan dessa två studier kan bero på att två veckors immobilisering ej räcker.
För diskoligamentära skador av mindre eller måttlig grad som påvisats med radiologisk teknik rekommenderas immobilisering med stel krage i sex veckor. Eftersom mindre diskoligamentära skador är svåra att påvisa radiologiskt borde liknande behandling rekommenderas där sådan skada inte har visats, men av goda skäl kan misstänkas.
Med hänsyn till vad som visats av denna genomgång, bortsett från kirurgikrävande fall, förefaller det rimligt att rekommendera immobilisering med stel halskrage i fyra veckor efter distorsionsvåld mot halsryggen där sjukhistoria, symtom och kliniska fynd indikerar behandlingskrävande skada, även om sådan ej påvisats radiologiskt.
För NRH Trauma Riks 2026-03-15
Malin Lindh, Olle Bunketorp