Länktips/Vårdprogram

Huddinge sjukhus vårdprogram
Trauma

Källa:

Vårdprogram från Sahlgrenska
SU´s Ryggrader

Källa:

Traumamanual Södra sjukvårdsregionen
Skall- och nackskada

Källa:

orto.nu
Skada: Nacke

Källa:

internetmedicin.se
Hjärnskador, traumatiska (TBI) – vuxna

Källa:

Vårdgivarwebb för Region Östergötland
Akut huvudvärk
Subaraknoidalblödning
Meningit/encefalit
Kärldissektion
Huvudvärk sekundärt till trauma

Vårdgivarwebb för Region Östergötland:

Vårdprogram utarbetat i samarbete mellan Primärvården,
Lasarettet i Enköping och Akademiska sjukhuset
Huvudvärk
– handläggning i primärvården

Källa:

2008

RIKSFÖRBUNDET FÖR TRAFIK-, OLYCKSFALLS- OCH POLIOSKADADE
Handläggning av patienter med whiplashrelaterade besvär (WAD)
Framtaget av
Olle Bunketorp
Docent,specialist i ortopedi
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
Malin Lindh
Docent, specialist i rehabiliteringsmedicin
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
Marcelo Rivano-Fischer
Fil.dr, leg psykolog
Universitetssjukhuset, Lund
Björn Rydevik
Professor, specialist i ortopedi
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
Layout & tryck: In Time AB – 2008
ISBN 91-89064-26-7
© RTP
Flödesschema för handläggning av whiplashrelaterade besvär (WAD)
UTDRAG, sida 6:
”Akut handläggning hos läkare

Åtgärder

  • Radiologisk undersökning med frågeställning, förutom traumafynd, även förekomst av degenerativa förändringar, inklusive foramenstenos
    – slätröntgen vid WAD II och III (vid t ex Bechterew, RA eller osteoporos även vid WAD I)
    – CT som komplement vid svårbedömd slätrtg, avseende fr a craniocervikala och cervikothorakala övergångarna, särskilt vid WAD III och då ofta även MRT
  • Specialistremiss vid skelettskada, misstanke om segmentell instabilitet, commotio cerebri eller neurologisk påverkan.”
LÄS MER:

2003

Omhändertagande av patienter med whiplashrelaterade besvär 2003-04-01
RIKTLINJER FÖR VÄSTRA GÖTALAND
VILKA SYMPTOM? VILKA REAKTIONER? VEM DRABBADES?
http://www1.vgregion.se/whiplash/
från 2003-06-28
Webbansvarig: gert.persson@mosseberg.se
Senastuppdaterad: 2007-09-17
UTDRAG sid A 6:
”Det mekaniska våldets betydelse
För en kroppsvävnad som utsätts för mekaniskt våld ökar skaderisken med våldets (belastningens) storlek. Skaderisken bestäms av vävnadens hållfasthetsegenskaper och hur våldet överförs till vävnaden i fråga (belastningssättet). Vävnadens hållfasthet beror på individuella faktorer såsom ålder, kön, tidigare skador och sjukdomar i vävnaden. Belastningssättet och individuella faktorer har i många fall så stor betydelse för skaderisken att även ett till synes minimalt våld kan ge upphov till skada. Belastningsasymmetri är en viktig riskfaktor.
Biomekaniska riskfaktorer
Halsryggen kan klara stor belastning utan att skadas. Tunga bördor kan bäras på huvudet under lång tid även av gracila kvinnor. Brottarens nacke klarar flera gånger kroppsvikten även i extrema lägen. Cirkuskonstnären kan pendla hängande i sitt huvud med tänderna och hockeyspelaren kan medvetet tackla sin motståndare utan att halsryggens belastningstolerans överskrids, samtidigt som nacken hos den oförberedde motståndaren lätt kan skadas i samma tackling. Toleransnivån ökar vid symmetrisk belastning. Muskulaturen kan dessutom till en viss gräns neutralisera ogynnsamma belastningsförhållanden i kotpelaren.
Vid en bilkollision gäller däremot ofta andra förutsättningar. Det primära våldet överförs i flera steg från fordonet till den åkande. Det är rimligt att tänka sig ett proportionellt förhållande mellan kollisionskraften och graden av personskada, och detta är också huvudregeln, särskilt om man jämför mycket stort och mycket lågt krockvåld. Men det är många faktorer som påverkar skaderisken, och vid små och måttliga kollisionsvåld kan i vissa fall sambandet mellan fordonsskadans storlek och skaderisken för den åkande till och med vara omvänt, vilket förefaller paradoxalt och många gånger leder till missförstånd. Dock finns det förklaringar till detta och den som är intresserad av den teoretiska bakgrunden hänvisas till Fördjupningsdelen.”

LÄS MER:

1998

Vårdprogram för Whiplashrelaterade besvär
Björn Gerdle, medicinsk redaktör
Gunilla Bring, Ylva Fredin, Bengt Johansson, Bo Levander, Venke Smedmark,
Staffan Söderström, Kärstin Ödman Ryberg
Vårdprogram för Whiplashrelaterade besvär
© Arbetsgruppen
ISBN 91-630-6365-4
UTDRAG, sida 17:
”Halskragens vara eller inte vara diskuteras ofta. Halskragen skall enligt vår uppfattning användas som påminnelse om att undvika extremlägen, dvs att det ej är fråga om fixation. Några undersökningar visar att en halskrage inte väsenligt inskränker rörelseförmågan i nacken hos friska personer, andra att smärta, yrsel och parestesier minskar (för referenser se [4,5,7,19,24,30,31,44,48]. Det är viktigt att kragen anpassas individuellt och att patienten får information om vikten av att aktivera nackmuskler trots kragen. Avvecklingen av halskragen bör ske gradvis. Vissa patienter kan vid mer fysiskt belastande aktiviteter behöva använda kragen tillfälligt under en lång tid framöver. ”

Läs mer på sidan 19 i Vårdprogram för Whiplashrelaterade besvär från 1998, Linköping.